Ja, så var vi inne efter dagens skogis då.
Det är nåt alldeles speciellt med att sakta vandra i skogen då det skymmer... ja när det dagas också förstås, och i mörkret om natten, och i fullt dagsljus... Men när mörkret sakta sänker sej och skuggor och konturer drunknar är det magiskt och förtrollat! Skogen är som mitt andra hem, där trivs jag i tystnaden bland djur och grönska, med himlen som tak och mossan som golv, där känner jag kontakten med LIVET som allra mest!!!
Men, från det ena till det andra:
Melizza är kanske en frusen hund annars, men när det handlar om att BADA, då vilar minsann inga halta löss! Jäklar vad hon härjar i dom djupa, vattenfyllda hålorna i skogen!!! Hon hoppar, skuttar, springer fram och tillbaka, fram och tillbaka. Bodil tittar på och håller sej undan vattenskvättet. Hon är RIKTIGT frusen av sej hon!
Jag plockade ytterligare ett par påsar trattisar. Men nu var vissa som isglassar, och andra hade tinat upp och var geggiga. Men dom allra flesta var fortfarande fina. Så... nu ligger det ytterligare svampar på tork...
MÅSTE bara bygga en ställning, det funkar ju inte att ha trattisar över hela huset.
Säsongen är visserligen i stort sett över nu, men det står inte på förrän det är ny säsong, så... fram med hammare och spik samt några brädlappar!
Nu är min gubbe snart hemma. Det var sista dan på kursen, och han slutade redan halv fyra. Skulle tippa på att han ringer vid halv sex, sex då han är i Tystberga. Han ska hämta ut ett paket från Bakker och så... KÖPA PIZZA! Det är ju fredag... FREDAGSPIZZA, hurra och mums!
Sen blir det TV och Idol bla.
Men nu ska jag sticka några varv till, innan jag ska samla ihop reklamen som dräller på köksbordet.
Tjingeling i den kolsvarta novemberkvällningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar