
Efter all snö som rasade ner från himlen i en väldig fart igår, är det en dag idag då temperaturen sjunkit till elva minusgrader och solen faktiskt skiner.
Inte från en klarblå himmel, men ändå.
Idag är en sån där dag som är så vacker att det pirrar ända ner i tårna, hjärtat slår volter, och i maggropen känns det alldeles och kittligt och tungt. Jag känner hur min själ liksom tar glädjeskutt ovanpå mina axlar...
Kort och gott kan man nog påstå att jag är LYCKLIG!
Har varit ute en sväng med hundarna, och Melizza gjorde en raid ute på åkern i den djupa snön, där bara hennes huvud nätt och jämnt stack upp.
Hon ÄLSKAR det, hon dyker ner i snön och tar i och kämpar för att rusa det fortaste hon kan... vilket nu inte blir mycket till fart i det snödjupet...
Bodil är ju fortfarande valpigt frusen, och tar det lite lugnare.
I alla fall, idag tänkte jag att jag skulle baka saffransbröd fyllt med mandelmassa, och kanske nån slags kakor. Det beror på hur mycket jag hinner, för KANSKE ska vi åka och handla i eftermiddag/kväll, så vi slipper i helgen.
Jag tror det är lugnare i affärerna i kväll än i morgon under dan. Och det är ju knappast för att jag älskar att trängas med folk och köa i kassorna som jag åker och handlar...
Och då kan vi ju gå ut och hämta en julgran i morgon, utan stress. Jag kan baka mera och... jag gissar på att gubben ska hugga ved eller så...
Vi måste skriva julkorten också, dom få man numera skickar på vanligt vis.
Tänk förr... jag gjorde mina egna julkort, målade, klippte och klistrade, höll på i flera veckor med dom, och skickade uppåt hundra stycken. Vissa enkla och andra mer avancerade.
Nu skickar jag mest via datorn, bara några få vanliga, max 20 stycken.
Jag borde så klart ha spart alla julkorten jag fått genom åren. Det kunde vara kul att ha kvar, nu när jukort i vanliga brevlådan blir mer och mer sällsynt.
Men man KAN inte spara allt "bara för"... så är det bara.
Jahanähä, om man skulle ta och vara en liten gnutta nyttig nu då kanske, en pytteliten stund...