Min andra blogg är öppen nu, så var så god att läs allt skitsnack och elände...
Mysan... var så god att läs, den är öppen för dej nu!
Mysan har fått för sej att vi har DOLDA BLOGGAR, och tydligen innehåller dom topphemligt skitsnack... typ. Jag vet inte... Jag vet bara att den bloggen var menad att handla om mitt odlande...
http://tantoslillagrona.blogspot.com/
söndag 28 februari 2010
Det knoppas...
... och det som göms i snö kommer upp i tö...
Snön har VERKLIGEN sjunkit undan sen igår bara. Ett par decimeter gissar jag på, och från taken dimper den tunga snön ner i stora sjok.
Snart kommer vi fram till granen på baksidan, och kan dra ur kontakten till belysningen...
Ja, det är nog dags att plocka bort kransarna på dörrarna också. Att dom hänger kvar är bara lathet från min sida.
Men jag minns i mars förra året, då vi var här och kollade, då hängde deras krans fortfarande kvar... Och egentligen spelar det ingen direkt roll. Men vill man ha vårkänsla, då är det en bra ide att plocka undan det gamla julpyntet.
Nu ska jag upp i alla fall, och gå på dammråttejakt!
För exakt ett år sen.
Då åkte vi iväg till Djursnäs och promenerade, och det var kallt och blåsigt, och började snöa på hemvägen.
Idag, ett år senare, är det MYCKET behagligare ute.
Det ÄR vår!
Nu skvalar det ordentligt när snön smälter och FORSAR ner från taken, och en hel del snö rasar givetvis ner också...
Fåglarna kvittrar mer och mer för varje dag, och idag såg jag ända från köksfönstret att syrenerna börjar skifta i färg.
Har ju sett knopparna växa till sej mer och mer för varje dag, men det har bara synts då man tittat nära inpå.
NU syns det från köksfönstret som sagt, att det inte är långt kvar till dom exploderar i grönt.
Och när jag såg det, då pirrade det till i mellangärdet på mej och jag tänkte mej några veckor framåt i tiden.
Snart, SNART är det grönt ute igen, hurra!!!
HURRAAAAAAAAAAAA!!!
lördag 27 februari 2010
Nu väntar jag...
... på att det ska komma hem Indisk mat!
Jag är JÄTTESUGEN, och hungrig som bara den.
http://www.tandoorihouse.se/?pid=19
Det ska bli spännande att se vad gubben nu överraskar med. En vegetarisk rätt och bröd med vitlök var i alla fall min önskan.
Pysslar med hemsidan så jag blir alldeles trött... Mycket jobb när det ska "ryckas upp".
Fryser om fötterna, blev blöt då jag var ut med hundarna, för jag hade skorna fulla med snö tidigare då vi var ute och tumlade i snön.
Jag tror jag ska ta och byta strumpor nu. Har alltid nya uppsättningar för ombyte liggandes på elementet i hallen.
Sen i kväll blir det MELODIFESTIVALEN.
Jag är JÄTTESUGEN, och hungrig som bara den.
http://www.tandoorihouse.se/?pid=19
Det ska bli spännande att se vad gubben nu överraskar med. En vegetarisk rätt och bröd med vitlök var i alla fall min önskan.
Pysslar med hemsidan så jag blir alldeles trött... Mycket jobb när det ska "ryckas upp".
Fryser om fötterna, blev blöt då jag var ut med hundarna, för jag hade skorna fulla med snö tidigare då vi var ute och tumlade i snön.
Jag tror jag ska ta och byta strumpor nu. Har alltid nya uppsättningar för ombyte liggandes på elementet i hallen.
Sen i kväll blir det MELODIFESTIVALEN.
Väder och annat blaj.
Jahaja... först stod regnet som spön i backen, och dimman låg tung. NU vräker snön ner. Suck.
Usch, sånt här väder gillar jag inte alls, fram och tillbaka. Ska det vara på det viset, då vill jag bara ha BORT, BORT, BORT all snö!!! Då får det räcka med vinter nu, då vill jag ha VÅR och SOMMAR!!!
Har förresten tagit tag i min hemsida igen, ska försöka städa upp och ordna till där.
Sååååååå, nu har jag fullt upp med den ett tag då.
Usch, sånt här väder gillar jag inte alls, fram och tillbaka. Ska det vara på det viset, då vill jag bara ha BORT, BORT, BORT all snö!!! Då får det räcka med vinter nu, då vill jag ha VÅR och SOMMAR!!!
Har förresten tagit tag i min hemsida igen, ska försöka städa upp och ordna till där.
Sååååååå, nu har jag fullt upp med den ett tag då.
fredag 26 februari 2010
Visst är det trist, men...
... jag har i alla fall utnyttjat blötsnön till att busa med hundarna. Jag har kastat sååååå mycket snöboll med dom nu, och ut i den djupa, tunga snön, så dom har verkligen fått jobba sej trötta.
Hade dom inte velat leka så himla mycket med mina snöbollar, då hade jag passat på att bygga en stoooooor snögubbe (om jag klarat det för armens skull), och en hoper snölyktor.
Men nu ville dom leka med varenda snödutt jag plockade upp, och jag tyckte det var viktigast att DOM hade roligt, så dom fick härja så mycket dom ville.
Nu har dom små grisarna somnat i sin bädd, och jag ska plocka ihop och ställa i ordning för fredagsmys. Utan chips... fast med popcorn.
Vi får väl fira också, att gubben fått ännu en kund, och inte vilken kund som helst, utan en BETYDELSEFULL kund... på flera olika sätt. Hahahahahahahaha... hur berättar jag inte. Inte just nu här i bloggen i alla fall...
Hade dom inte velat leka så himla mycket med mina snöbollar, då hade jag passat på att bygga en stoooooor snögubbe (om jag klarat det för armens skull), och en hoper snölyktor.
Men nu ville dom leka med varenda snödutt jag plockade upp, och jag tyckte det var viktigast att DOM hade roligt, så dom fick härja så mycket dom ville.
Nu har dom små grisarna somnat i sin bädd, och jag ska plocka ihop och ställa i ordning för fredagsmys. Utan chips... fast med popcorn.
Vi får väl fira också, att gubben fått ännu en kund, och inte vilken kund som helst, utan en BETYDELSEFULL kund... på flera olika sätt. Hahahahahahahaha... hur berättar jag inte. Inte just nu här i bloggen i alla fall...
Så där ja, det var DET.
Nu är fotpallen klar, och så blev det en liten snutt över, som jag sydde som ett fodral, och trädde över en gammal glasburk, satte ett värmeljus i, knöt till fodralet med ett zigzag band.
Hade egentligen tänkt göra ett överdrag till en blomkruka, men nu blev det så här, den här gången.
Nu fortsätter jag med lite mer pyssel. Men... det luktar som om hundarna behöver ut en sväng igen. Det luktar PRUTT!
Uuuuuuuuurk... idag gnäller jag...
Men kan man göra annat när vädret är som det är idag..? Jag har, trots det jag skrev innan om att förhoppningsvis slippa möta en annan hund på promenaden, svårt att låta bli att gnälla, när dimman ligger som en grå, rutten gammal äcklig deg över ens liv.Det här är novemberväder i "vintertappning"... Fast den vintern verkar nu rinna undan jäkligt snabbt, för snön börjar lösas upp till vatten, fortare än jag hade föreställt mej.
Trist... hela naturen börjar se smutsig och bläääääää-ig ut, och jag kan bara tänka mej hur det ser ute på vägarna, eller inne i stan. SKÖNT att jag slipper se DET i alla fall!
Och TUR att det finns pyssel inomhus!
Jag har gått en sväng med hundarna, kastat "blöt-bollar" till dom, plockat bajshögar och fått stora droppar i huvudet från den smältande snön som rinner av träden... Nu ska jag sy klart den nya dynan till fotpallen som jag har vid datorn.
Hade jag inte haft min arm som är ur funktion, då hade jag bakat stora, söta, maffiga bullar... Mums! Men inte kan jag "dega" än på ett tag... Så det blir inga bullar, utan det blir, som sagt, en stund till vid symaskinen i stället. Sen får vi se vad som händer efter det.
Men fyyyyy Farao så trist!
I natt regnade det här, och det var LÄNGE sen jag hörde regndroppar mot takfönstren. Det kändes nästan konstigt och lite läskigt...Idag är vädret plågsamt trist, nollgradigt och dimmigt, duggregn och... suck... hemskt!
Men ska snön kunna försvinna så är det inte annat att göra än att tänka att det tar på snötäcket och snart så... tittar solen fram och plusgraderna klättrar på termometern.
Ja, inte idag, och troligen inte i morgon heller. Men endera dagen så.
En fördel med skitväder är att det oftast inte dräller av grevar och baroner och annat löst folk efter skogsvägarna då. Så man får liksom ta det onda med det goda och välja att se det som är bra. I det här fallet alltså tänka att vi TROLIGEN inte behöver möta nån på promenaden, tack vare skitvädret.
Men nu ska jag äta upp min frukost.
Thekakor med keso, paprika och purjolök till dagens mugg med doftande, mörkrostat kaffe.
onsdag 24 februari 2010
Munkorg..?
Kanske vi kan skaffa en munkorg till Melizza..? Är det en bra lösning på mina hundvåndor?
Suck... JÄVLA skitdilemma!!!
Suck... JÄVLA skitdilemma!!!
Jag sa ju det...
... att det var dripp-dropp-dripp-dropp... Eller är det kanske tårar från himlen..?
I alla fall är det takdropp, och inte bara ute, utan även inne i badrummet, från takfönstret.
Om det beror på att all snö töar, eller om det beror på att änglarna gråter över mina hund-våndor... det vet jag inte.
Blött på golvet och utefter väggen är det i alla fall...
I alla fall är det takdropp, och inte bara ute, utan även inne i badrummet, från takfönstret.
Om det beror på att all snö töar, eller om det beror på att änglarna gråter över mina hund-våndor... det vet jag inte.
Blött på golvet och utefter väggen är det i alla fall...
Ångest!
Phuuuuuu... JOBBIGT just nu!
Jag känner, och jag tycker, i min hjärna, att vi borde ta bort Melizza.
Men hjärtat säger annorlunda...
Jag ÖNSKAR VERKLIGEN att jag inte var i den här situationen, men...
Melizza är en jättetrevlig hund, snäll och rolig.
MEN, hon har inte full respekt för andra människor och hundar. Det räcker inte med att hon har det för mej, vilket jag tycker att hon har, till kanske 95%... eller mer tom.
Melizza tror hon är GUD eller nåt... I alla fall "störst, bäst och vackrast", och idag flög hon på grevinnans lilla hund, en terrier, Doris.
Hon skadade henne inte, men hon vill dominera och hon ställer sej då över, med full ragg och morrar och låter högt, och HEMSKT. Hon har en stark och grov stämma...
Så länge inte den andra hunden mopsar sej, så tror jag inte Melizza gör nåt, men... jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända om den andra hunden inte fann sej i att domineras...
Att ha Melizzen i koppel för jämnan fungerar INTE, eftersom hennes rörelsebehov är ENORMT.
Får hon inte den biten tillgodosedd, då blir hon verkligen som ett monster.
Hon är inte så gammal, inte helt vuxen ännu, bara ett och ett halvt år, så hon kommer troligen att lugna ner sej på alla sätt med tiden.
Men... tills dess då..? Och OM hon INTE gör det..?
Jag är så JÄKLA RÄDD att nåt ska hända!!!
Och hon är så stark, så det går knappt att föreställa sej. Hon är BARA muskler, och dom är vältränade... och förutom att hon är fysiskt stark, så är hon det i skallen också...
Tänk om hon skadar en annan hund, eller en människa...
Som den "kamphund" hon faktiskt är, så sitter det i generna, och hon tar alla chanser, precis som vilken annan hund som helst, att klättra i rang, MEN hon gör det genom att utmana på ett sätt som troligen är typiskt för kamphundar. Och är man inte helt orädd och JÄVLIGT bestämd, så kan man uppleva det som obehagligt... minst sagt.
Och visar man att man känner sej rädd eller orolig, då tar hon verkligen över direkt, och DET kan verkligen bli obehagligt... det kan tom bli farligt.
Den här typen av hund är ju dessutom så smärttålig, att det är näst intill omöjligt att stoppa henne ens om man skulle dänga henne i skallen... vilket vi GIVETVIS inte gör, men som exempel.
En sån här hund är ingen liten puttinuttig leksak som man kan enbart gulla med. Den behöver en fast hand och en massa fysisk aktivitet och träning.
Vi har slitit med henne, vi har verkligen JOBBAT med henne, och vi HAR kastrerat henne för att inte hormonerna ska ställa till det, och för att det heller inte ska bli valpar. För jag önskar att såna här hundar inte skulle avlas fram, dom har inga bra odds för att få ett lyckligt liv, av många olika anledningar...
Kanske, KANSKE lugnar hon sej med tiden... Men jag vet inte.
Skulle jag leva ensam med den här hunden, skulle hon säkert vara världens bästa både vän och vakthund, men hon måste ju också fungera bland både människor och andra hundar, som det ser ut nu.
Och oftast så går det ju bra, även om hon är stökig mellan varven.
Det konstiga är ju, att efter kastreringen så blev hon som en valp igen, en valp i den besvärligaste åldern... då hon höll på att fullständigt ta musten ur oss, med sitt ständiga utmanande. Hon föll liksom tillbaka i utvecklingen, så att vi fick börja om med henne, och så blev hon bättre igen, började bli sej lik som hon var INNAN kastreringen.
Men, det här att hon måste ge sej på andra hundar, för att sätta dom på plats, är jobbigt.
Det är ju SJÄLVKLART att folk tänker att hon är farlig därför att hon är den ras hon är.
Och det värsta av allt är, att det inte finns NÅGRA garantier för att hon inte nån stans där inom henne, faktiskt inte ÄR farlig.
Tänk om det händer nåt...
Hon är fullt försäkrad, dvs, skadar eller... Gud förbjude, dödar... hon nån, så ersätter försäkringen det. Och det gör den TVÅ gånger, och skulle nåt hända efter det, är hunden att betrakta som ett hopplöst fall, och bör tas bort.
Det här är så jobbigt, för oftast är hon ju from som ett lamm. Men när hon visar dom här sidorna, som hon gjorde idag, då blir jag rädd, och känner att TÖRS jag verkligen ha henne..? Jag vill inte att hon ska skada eller skrämma nån.
Hade hon varit en tax eller cocker spaniel, hade ingen direkt brytt sej, men tack vare att hon föddes i kroppen på "fel" ras.. så blir hon "farlig" både för andra och för sej själv.
"Gå på hundkurs!" är det nog många som säger.
Men... den här typen av hund är inte välkommen... Det finns en tjej som har specialicerat sej på den här typen av "svår" ras, dvs på "kamphundar". Men hon finns inte här.
Vi hade anmält oss till den förra året, och så blev jag sjuk, flunsan ni vet... och sen flyttade vi ju.
Suck.
Nu har jag sån ångest, jag vill inte leka Gud och bestämma över liv och död.
Men samtidigt är det en hundägares ansvar att ta såna här beslut.
Jag säger bara en sak: SKAFFA ALDRIG DEN HÄR TYPEN AV HUND!!!
Och det säger jag inte för att jag inte tycker om rasen, utan för att man lätt hamnar i såna här knepiga situationer som jag nu gjort.
OCH för att man inte ska få folk att avla fram fler hundar som får problem för att dom är av "fel ras".
Om ingen efterfrågan på rasen finns, då minskar antalet valpar automatiskt.
Allt för många hundar hamnar hon folk som tror att "det är ju bara en vanlig hund", och sen orkar dom inte. Hunden börjar vandra från ägare till ägare, ägare som kanske blir arga och irriterade på hunden... ger den stryk... vansköter den eftersom orken och tiden inte finns...
Titta på Blocket, se hur många hundar av den här typen som söker ny ägare för att den nuvarande inte orkar, inte har tid, eller blir "allergisk" som det så vackert heter.
Jag tänker INTE utsätta Melizza för den STORA risken att hamna hos fel människor, eller bli en vandringspokal!
Så, ska vi inte behålla henne, då får hon lämna jordelivet och skutta glad och fri rätt ut i djurhimlen.
Men, ett sånt beslut går inte att ändra på... och jag känner därmed STOR ångest!
HJÄLP!!!
Jag känner, och jag tycker, i min hjärna, att vi borde ta bort Melizza.
Men hjärtat säger annorlunda...
Jag ÖNSKAR VERKLIGEN att jag inte var i den här situationen, men...
Melizza är en jättetrevlig hund, snäll och rolig.
MEN, hon har inte full respekt för andra människor och hundar. Det räcker inte med att hon har det för mej, vilket jag tycker att hon har, till kanske 95%... eller mer tom.
Melizza tror hon är GUD eller nåt... I alla fall "störst, bäst och vackrast", och idag flög hon på grevinnans lilla hund, en terrier, Doris.
Hon skadade henne inte, men hon vill dominera och hon ställer sej då över, med full ragg och morrar och låter högt, och HEMSKT. Hon har en stark och grov stämma...
Så länge inte den andra hunden mopsar sej, så tror jag inte Melizza gör nåt, men... jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända om den andra hunden inte fann sej i att domineras...
Att ha Melizzen i koppel för jämnan fungerar INTE, eftersom hennes rörelsebehov är ENORMT.
Får hon inte den biten tillgodosedd, då blir hon verkligen som ett monster.
Hon är inte så gammal, inte helt vuxen ännu, bara ett och ett halvt år, så hon kommer troligen att lugna ner sej på alla sätt med tiden.
Men... tills dess då..? Och OM hon INTE gör det..?
Jag är så JÄKLA RÄDD att nåt ska hända!!!
Och hon är så stark, så det går knappt att föreställa sej. Hon är BARA muskler, och dom är vältränade... och förutom att hon är fysiskt stark, så är hon det i skallen också...
Tänk om hon skadar en annan hund, eller en människa...
Som den "kamphund" hon faktiskt är, så sitter det i generna, och hon tar alla chanser, precis som vilken annan hund som helst, att klättra i rang, MEN hon gör det genom att utmana på ett sätt som troligen är typiskt för kamphundar. Och är man inte helt orädd och JÄVLIGT bestämd, så kan man uppleva det som obehagligt... minst sagt.
Och visar man att man känner sej rädd eller orolig, då tar hon verkligen över direkt, och DET kan verkligen bli obehagligt... det kan tom bli farligt.
Den här typen av hund är ju dessutom så smärttålig, att det är näst intill omöjligt att stoppa henne ens om man skulle dänga henne i skallen... vilket vi GIVETVIS inte gör, men som exempel.
En sån här hund är ingen liten puttinuttig leksak som man kan enbart gulla med. Den behöver en fast hand och en massa fysisk aktivitet och träning.
Vi har slitit med henne, vi har verkligen JOBBAT med henne, och vi HAR kastrerat henne för att inte hormonerna ska ställa till det, och för att det heller inte ska bli valpar. För jag önskar att såna här hundar inte skulle avlas fram, dom har inga bra odds för att få ett lyckligt liv, av många olika anledningar...
Kanske, KANSKE lugnar hon sej med tiden... Men jag vet inte.
Skulle jag leva ensam med den här hunden, skulle hon säkert vara världens bästa både vän och vakthund, men hon måste ju också fungera bland både människor och andra hundar, som det ser ut nu.
Och oftast så går det ju bra, även om hon är stökig mellan varven.
Det konstiga är ju, att efter kastreringen så blev hon som en valp igen, en valp i den besvärligaste åldern... då hon höll på att fullständigt ta musten ur oss, med sitt ständiga utmanande. Hon föll liksom tillbaka i utvecklingen, så att vi fick börja om med henne, och så blev hon bättre igen, började bli sej lik som hon var INNAN kastreringen.
Men, det här att hon måste ge sej på andra hundar, för att sätta dom på plats, är jobbigt.
Det är ju SJÄLVKLART att folk tänker att hon är farlig därför att hon är den ras hon är.
Och det värsta av allt är, att det inte finns NÅGRA garantier för att hon inte nån stans där inom henne, faktiskt inte ÄR farlig.
Tänk om det händer nåt...
Hon är fullt försäkrad, dvs, skadar eller... Gud förbjude, dödar... hon nån, så ersätter försäkringen det. Och det gör den TVÅ gånger, och skulle nåt hända efter det, är hunden att betrakta som ett hopplöst fall, och bör tas bort.
Det här är så jobbigt, för oftast är hon ju from som ett lamm. Men när hon visar dom här sidorna, som hon gjorde idag, då blir jag rädd, och känner att TÖRS jag verkligen ha henne..? Jag vill inte att hon ska skada eller skrämma nån.
Hade hon varit en tax eller cocker spaniel, hade ingen direkt brytt sej, men tack vare att hon föddes i kroppen på "fel" ras.. så blir hon "farlig" både för andra och för sej själv.
"Gå på hundkurs!" är det nog många som säger.
Men... den här typen av hund är inte välkommen... Det finns en tjej som har specialicerat sej på den här typen av "svår" ras, dvs på "kamphundar". Men hon finns inte här.
Vi hade anmält oss till den förra året, och så blev jag sjuk, flunsan ni vet... och sen flyttade vi ju.
Suck.
Nu har jag sån ångest, jag vill inte leka Gud och bestämma över liv och död.
Men samtidigt är det en hundägares ansvar att ta såna här beslut.
Jag säger bara en sak: SKAFFA ALDRIG DEN HÄR TYPEN AV HUND!!!
Och det säger jag inte för att jag inte tycker om rasen, utan för att man lätt hamnar i såna här knepiga situationer som jag nu gjort.
OCH för att man inte ska få folk att avla fram fler hundar som får problem för att dom är av "fel ras".
Om ingen efterfrågan på rasen finns, då minskar antalet valpar automatiskt.
Allt för många hundar hamnar hon folk som tror att "det är ju bara en vanlig hund", och sen orkar dom inte. Hunden börjar vandra från ägare till ägare, ägare som kanske blir arga och irriterade på hunden... ger den stryk... vansköter den eftersom orken och tiden inte finns...
Titta på Blocket, se hur många hundar av den här typen som söker ny ägare för att den nuvarande inte orkar, inte har tid, eller blir "allergisk" som det så vackert heter.
Jag tänker INTE utsätta Melizza för den STORA risken att hamna hos fel människor, eller bli en vandringspokal!
Så, ska vi inte behålla henne, då får hon lämna jordelivet och skutta glad och fri rätt ut i djurhimlen.
Men, ett sånt beslut går inte att ändra på... och jag känner därmed STOR ångest!
HJÄLP!!!
ÄNTLIGEN händer det!!!
Dripp, dropp, dripp, dropp... Snön smälter på taket av solens värme och... jaaaaaaaa, det är "dripp-dropp-vår"! Trodde först det var en liten fågel som gick utanför på fönsterblecket, men när jag tittade ut så såg jag att det var vatten som droppade.
Det här har jag sett fram emot. Nu händer det ÄNTLIGEN!
Men visst behövs det en hel del "dripp-dropp" innan all den här snön är borta!
Min alldeles egna lilla kontorsråtta.
Och GISSA om det kliar i fingrarna på mej... rummet är alldeles kalt och trist.
Det är INTE min stil, men... det är inte heller MITT RUM.
Men jag har LOVAT att inte röra nåt!!!
Fixade lilla vita byrån
Turligt nog hann jag måla byrån innan jag klantade till armen så jag blev handikappad...Nu blev det inte 100% bra, eftersom färgen var rinnig och täckte dåligt. Men det trollade jag i stort sett bort med lite "klippa och klistra". (samma som jag använde till skåpet och minibyrån häromdagen)
Hade tänkt att skruva bort handtagen och sy "korvar" och trä på dom, för att piffa upp. Men dom satt som gjutna, så... tyvärr blev det samma gamla fula handtag.
Har sytt nya stolsdynor också, och ett par små dukar, av tyget jag köpte från STOFF OCH STIL.
Sy kan jag faktiskt göra fast armen är kajko... Lyckligtvis kan jag sticka också.
Kommer att greja vidare med tyg här inne i lekrummet, inte helt säker på hur ännu bara.
söndag 21 februari 2010
Druttar, drattar, sprattlar och flaxar...
Den här tanten, som sitter här och skriver, är ute på sina äventyr minsann...Idag gjorde hon en saltormortal rätt i snödrivan, därför att... dom FÖRBANNADE skorna trasslade ihop sej... IGEN. Snöre och hake liksom... morr.
Och, givetvis landade jag på samma arm som förut då jag halkade och satte mej på ändalykten.
Så nu när min axel äntligen började bli bra sedan förra vurpan för ett par månader sen, så var jag ju tvungen att göra illa den igen.
Jaja, så är det när man "lever farligt". FAAAAN också!
Hann i alla fall gå gå dagens promenad på eftermiddagen, men... nån pulkåkning blir det nog inte i natt.
Tyyyyypiskt, nu när dom har plogat backen så den är alldeles blank. Man skulle nog kunna få upp en rejäl fart där nu.
Fast då hade jag kanske brutit benet i snövallen i stället.
Det finns ju som bekant, inget ont, som inte har nåt gott med sej.
Så jag borde troligen vara glad över att jag gjorde illa armen.
Det kunde ha blivit värre i natt... om jag fått hållas med min pulka...
Nu vankas kinamat...
Lite pyssel och små luktärter.
Har fått hem lite att pyssla med, efter att ha gjort affär på Tradera. Småsaker, men behövliga saker, och... resultat ska jag visa sen. Hoppas jag. Om det blir som jag vill.Mina små sådda frön tittar upp sen några dar tillbaka.
På bilden är det luktärter, men både acacia, pelargoner och nejlikor är på gång.
Satte mej och sorterade upp mina fröer idag, så jag får så i rätt ordning, det som ska försås inne.
Det är mycket... Kan kanske inte ta vara på allt. Men vi får se, för vi har ju drängstugan faktiskt. Där borde jag kunna radda upp småplantor i fönstren ett tag framöver.
Och, idag var det tretton grader kallt och snö... "nästan-storm"... Utanför fönstren ligger snön hög, och utanför balkongdörren så... ja, det är mycket.
Men nu måste jag nog säga NATTINATTI i alla fall, även om jag är sugen på att dra några varv på min stickning...
Tjo vad det var livat...
... i pulkabacken. Fast inte i pulkabacken ändå, utan på våran väg ner mot "stora" vägen. Nu, nyss... i natt.Jodå, vi har precis kommit in, och det var JÄTTEKUL att åka pulka!
Jag har inte åkt pulka sen jag var ute med Kelly och Siri sankt bernhard, och åkte i kohagen i Nynäs. Tio år sen kanske.
Synd bara att man har anlag för kramp i benen... annars hade jag kunnat vara ute i flera timmar och roat mej.
Men, men, en halvtimme blev det, och... vem vet... I morgon..?
Tyvärr blev det inget foto på åkandet, för jag ville inte ha kameran i fickan och blöta ner den, men som sagt... i morgon kanske..?
NU blir det en mugg the!
fredag 19 februari 2010
Snö, snö, snö
Nog för att jag bad om att vi skulle få MYCKET snö i vinter... men kanske jag borde be om nåt ANNAT nu..?En massa snö kom i natt och natten som kommer ska tydligen ge tre gånger så mycket till.
Jag funderar på att be om att pengar ska hagla ner över oss, så som snön vräker ner över oss den här vintern...
I alla fall, nu känns det som om det börjar bli svårt att veta var man ska göra av all snö man skottar...
Som tur var så plogade dom i alla fall skogsvägen idag, så man har nånstans att ta vägen med hundarna.
Att gå i skogen nu är bara att glömma, det är alldeles för djup snö.
Ingen har trampat upp stigen heller, när inte vi gått där hela tiden, tack vare Melizzas onda tass.
Annars hade det nog funkat. Men som det är nu... nääääääää, det går inte.
Gubben jobbade hemifrån idag, som tur var... Och han passade på att åka in till Nyköping för att bunkra mat, så vi klarar oss ett tag framöver, ifall det blir som förut då vi snöade in. "Alla" bilar låg i diket, och bara snö överallt, ingen sikt för att se var vägen slutade och diket tog vid.
Minsann, förresten, våran pizzabagare var generös idag. Han bjöd på dricka. Inte en burk var, utan en hel PLATTA.
torsdag 18 februari 2010
Jo men visst...
Mysan har tydligen fått en el-chock idag, och inte för att jag vet om det beror på det, eller om hon MÖJLIGEN är svårtolkad, men...Alltså, skulle inte JAG bäst veta om mina barn är pojkar eller flickor???
HUR kan du skriva att Nikki inte är en tjej, utan en kille, och du ser honom på bilden..? Antar du menar bilden från skolan, då Nikki gick i första klass..?
Och varför säger du att jag ljuger om det med stödfamilj?
Jag ljuger inte om det, jag har TYVÄRR aldrig haft nåt stöd från samhället, och inte av några andra heller, eftersom min mamma dog redan då när Nikki var liten, bara 15 månader gammal, och min pappa bodde uppåt i landet och dog då Nikki var fem år, och Kelly åtta månader gammal.
Jag har ALLTID tagit hand om dom två på egen hand.
Men KANSKE du blandar ihop saker och ting igen och nåt litet eko dånglar på i skallen på dej, ett eko om nåt som skulle kunna påminna om stödfamilj, för KANSKE jag nån gång har berättat att jag hade en fostersyster?
Dvs, VI hade HENNE som fosterbarn då både hon och jag var tonåringar.
HON bodde hos OSS. Men under den perioden flyttade jag hemifrån, nyss fyllda arton år, och hon bodde ensam kvar med min mamma och pappa.
Och ja, visst har jag jobbat med barn! Har jag nånsin sagt att jag inte har gjort det?
Jag har varit "barnsamarit" som det hette en gång för länge sen. Man gick hem till familjerna och tog hand om barn som tex var sjuka, för att föräldrarna ändå skulle kunna gå till sina arbeten.
Så jobbade jag alltså på dagis, och sen hade jag dagbarn i en himla massa år. Inte bara DAGbarn, utan också barn både på nätter och veckor i stöten, eftersom föräldrarna hade olika udda jobb. Tex politiker, skådis, polis, krogägare och liknande.
Och givetvis har jag också varit barnflicka och barnvakt, som man "alltid" var på den tiden jag var tonåring, det hörde liksom till.
Jag skulle sen kunna rabbla upp flera andra jobb jag också haft genom åren som INTE har med barn att göra, men det känns inte viktigt i det här sammanhanget.
Jag fattar inte hur du kan påstå att jag ljuger om "allt"..?
Förresten, idag när jag hängde tvätt, så sjöng jag på en låt av Uggla, men... av nån underlig anledning så blev texten en helt annan...
Melodin är IQ...
Texten som poppade upp inom mej blev så här:
VÄXJÖS FASA I ROSA TANGA
TAR SEJ FRAM SOM SINA KUSINER PÅ ZOO
KOLLA FASAN
KOLLA FASAN...
REDAN BRUNBRÄND AV KRÄMER OCH LYSRÖR
GÖR HON POSER HON LÄRT SEJ PÅ VIDEON
HON HÄVDAR HON ÄR VACKER SMART OCH STRONG
FAST HON KAN INTE TUGGA BUBBELGUM OCH GÅ PÅ EN GÅNG.
FASAN
KAN RÄKNA UPP TILL HUNDRA
FASAN
KAN ABC
FASAN
EN MORSA ATT BEUNDRA
HON TROR HON ÄR
EN SEXATLET
EN STÅLKOMET
I AAAAAARSELET
FASAN
KAN RÄKNA UPP TILL HUNDRA
FASAN
KAN ABC
FASAN
EN MORSA ATT
BEUNDRA...
Osv...
För övrigt har jag småpysslat idag... dekorerat ditten och datten.
Jag hittade en lapp.
Och på den lappen står en radda namn.
För ett år sen skulle vi snart bli med hund igen, och vi valde mellan ett antal namn.
På lappen jag hittade stod det:
Ellen
Lina
Bodil
Sara
Vanja
Edit
Det "bidde" en liten Nova Bodil till slut!
Igår...
... skulle jag ha gjort så mycket pyssligt, men... jag hann inte med.Fick i alla fall hem en lådda med traderagrejer och en annan låddelilådda med mera fågelmat.
Pysslet får jag ta itu med i morgon, om jag hinner.
NU ska jag stupa i säng!
Nattinatti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)