Aaaaaatjo!

Oj vilket nysanfall jag har fått. Kanske det beror på att jag inte bara RÖRT TILL det för mej, utan också RÖRT UPP en massa damm..?

Nu ska jag äntligen inte min frukost!
Kaffe och onyttiga men GODA småfrallor med ost på.
Skönt också, att värma händerna på den varma kaffekoppen, för idag är jag, än så länge, FRUSEN. Hutter.
Men bara jag kommer igång med göromålen så blir jag varm, det vet jag ju.

Jag blir lätt varm, bara jag inte sitter still för mycket.

När vi bodde i Nynäs, och ungarna var små, då var jag ju aldrig still... alltid varm.

När jag gick ut med hundarna i skogen, som jag på den tiden alltid gjorde mellan 8 och 11 ungefär, hade jag aldrig tjocka kläder, utan bara en tunn skaljacka och jeans, då andra gick runt i dunjackor och långkallingar och huttrade. Folk frös bara dom såg mej, själv ångade jag som värsta tufftuff-tåget...

Men halsduk måste jag ha, då som nu, för min hals är känslig. Minsta lilla kyla där och jag får ont .
Vantar är också ett måste, annars spricker skinnet sönder.
Just nu har jag en härlig självspricka i höger tumme.

Tror det beror på att det är kyligt och blött ute, och så går jag där och plockar mina evinnerliga trattisar.
DÅ kan man ju inte ha vantar på...

Kanske dags att sluta plocka nu då... men igår såg jag massor som jag INTE plockade, för jag hade inte en endaste liten påse med mej. Det svider att se all svamp, och inte ta vara på den.
Och sen är det ju så himla KUL också, att gå där och sjunga och plocka.

Det är en sak som är toppen med att gå i skogen, det är att sjunga. Jag sjunger allt från "vårvindar friska" till "hosianna" och däremellan en och annan barnsång också. Och skulle jag nu inte sjunga, vilket jag GIVETVIS inte gör, om jag tror att nån skulle kunna höra mej... då visslar jag.
För nån sångröst har jag INTE blivit utrustad med...

Men ändå, det känns bra i hela själen att få "sjunga ut". Och vem vet, kanske det är bra att "lufta lungorna" också.