Nåja...

Livet går vidare, trots att man har fått en galning på halsen som vill förstöra ens liv... Trots att hon påstår att jag/vi är SÅ svaga... så fortsätter i alla fall jag med det vardagliga, och bryter inte ihop fast hon hotar med än det ena och än det andra.

TVÄRTOM så stärker det mej, och gör mej ÄNNU MER ENVIS än vad jag vanligtvis är... och DET vill inte säga lite det.

Jag är inte rädd för att få skit för den jag är, jag står för vad jag tänker och tycker, om det så går tvärtemot vad flera tusen andra skulle tycka.
Man måste följa sitt hjärta, annars säljer man ut sej och tappar självrespekt, och DÅ blir man svag.

Självrespekt har man knappast då man sitter och ljuger om andra människor... när man hotar andra... när man trampar på andra för att vara förmer än dom... när man förhäver sej själv och föringar andra... Gör man såna saker, då är man en SVAG människa, en ond människa. Då är man EN TRAGISK STACKARE.

Som sagt, livet går vidare, och jag har nyss varit ute.

Det är plaskblött ute nu, det töar och småregnar.
Hela naturen är som en jättelik pool... Det är lika bra att bara klafsa på och stå ut med att man blir dyngsur.
För har man sina hundar som måste ut så... finns det inget att välja på.

Snart dags för den dagliga matrutinen... det är inte kul, men det ingår i vardagslivet.