Jättetrött

Jag sov som en sten i åtta timmar i natt, och hade jag inte varit så "sträng" mot mej själv, så hade jag fortfarande sovit, för jag är verkligen JÄTTETRÖTT nu!

Jag inte bara sov gott, jag drömde mycket och annorlunda också.

Det mesta har jag redan glömt... (Jag borde skaffa mej en drömdagbok igen, som jag hade förr... Men när ungarna kom hade jag inte tid med sånt längre, och på den vägen är det.)

I alla fall, jag drömde konstigt, och en del av allt skumt jag drömde handlade om pappa, som i juli har varit "död" i 18 år.

Jag drömde att han nyss hade dött, och några han kände hade renoverat sitt kök, och det ville jag visa för pappa, så... hahahahahaha, jag tog några av hans gamla klädesplagg och gick runt utanför fönstren där det renoverats, och så höll jag upp kläderna för att han skulle kunna se in i köket. Och innanför stod min äldsta syster och skrattade.

Mysko dröm, och lustig.

Vad skulle jag ranta runt med pappas kläder för, om han skulle vilja se hur renoveringen hade gått, kunde han väl göra det utan min hjälp... och SÄRSKILT utan sina gamla klädesplagg!

Men en annan konstig sak är att jag tror inte att jag har drömt nånting om pappa sen han "dog", förutom kvällen innan begravningen, då jag drömde om, vad jag upplevde var, hans dödsångest. Jag fick uppleva den i min dröm, och det var HEMSKT!

Mamma, som nu har varit död i 23 år, har jag drömt en massa om genom alla år, och ALDRIG upplevt hennes känslor runt "döden" som obehagliga, tvärtom.

Men så hade dom också helt olika inställningar till "döden".

Mamma sa att hon trodde det var som att blåsa ut ett ljus, slut.

Pappa måste ha trott på nåt slags fortsättning, för han VÄGRADE bli bränd, utan ville ligga i jorden och känna maskarna "krypa ut och in" genom kroppen...

Själv "visste" jag från början, att livet bara var "ett par gummistövlar"...

Man klev i stövlarna (kroppen) då själen kom till jorden, använde dom tills dom var utslitna, då klev man ur dom igen.

Och det var bara att hitta ett par nya lämpliga stövlar igen att kliva i, om och om igen, tills man kände att man vandrat färdigt och inte behövde traska runt på nån planet längre.

Lätt som en plätt!

Men nu ska jag ta och fixa frukost.

Fast först... det blev kallt i natt, bara ett par plusgrader, så jag var rädd att mina nyplanterade utomhusövernattare skulle få det skadligt kyligt, så dom fick sova under "flor" i natt.

Det gick bra.

Och på bilderna är det mamma, pappa och mej. Dom flesta är från "landet".

NU, mot köket!