... så tänkte jag redan NU lägga in en liten GODNATTSAGA:
Här kommer en liten saga för alla små flickor, och andra, som inte kan sova när natten kommer.
Det var en gång en liten flicka... fast egentligen var det inte en liten flicka, men livet hade varit så hårt mot henne att trots att åren gick och hennes kropp blev äldre, så blev hennes inre det inte. Därför får jag lov att kalla henne för en liten flicka, trots att hon vid det här laget BORDE vara en mogen kvinna.
Hur som haver, den lilla flickan var en sårad och en ensam människa som varje dag, sedan årtionden tillbaka, bad en bön: "Snälla gode Gud, ge mej en vän som älskar mej."
Efter många år dök plötsligt FRÄLSAREN upp och sträckte sin hand mot den lilla flickan.
Flickan som törstade efter kärlek och vänskap synade inte FRÄLSAREN i sömmarna direkt, utan grep hungrigt efter den utsträckta handen, och tackade med tindrande ögon för att hon slutligen blivit bönhörd.
Många var människorna som såg att FRÄLSAREN inte var den FRÄLSAREN utgav sej att vara.
FRÄLSAREN var nämligen ingen annan än Djävulen, förstår ni.
Djävulen som ständigt söker efter vilsna själar, är slug och len i truten.
Målet är att få andra att gå dennes ärenden.
Åhhh ja, men nu var den lilla flickan ändå så lycklig.
Hon hade ÄNTLIGEN fått en "vän"! Måhända anade hon ändå ibland att allt inte stod rätt till med "vännen".
Men "FÅR MAN INTE DEN MAN ÄLSKAR, FÅR MAN ÄLSKA DEN MAN FÅR", tänkte den lilla flickan stilla inom sej, och höll hårt i sin nyfunne "vän".
"Vännen", eller FRÄLSAREN, om du hellre vill säga det, var kanske inte helt nöjd med den lilla flickan som i FRÄLSARENS ögen var en riktigt dystergök och tråkmåns.
Att den lilla flickan saknade egen vilja passade däremot FRÄLSAREN utmärkt.
Och när h*n lite uttråkat betraktade den lilla flickan så tänkte h*n: "MAN TAGER VAD MAN HAVER" och "här har jag trots allt ett utmärkt vapen i kriget MOT DET GODA".
Så FRÄLSAREN slog armarna om den lilla flickan, som klängde sej desperat fast vid den enda person som ÄNTLIGEN ville vara hennes "vän", och så viskade hon i hennes öra många lena osanningar och många onda uppmaningar.
Och den lilla flickan gjorde givetvis ALLT vad FRÄLSAREN ville ha henne att göra.
Så levde dom olyckliga i alla sina dagar.
I alla fall den lilla flickan, som snart skulle inse att den ende vännen inte alls var en vän, utan en Djävul...
Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
God Natt!
Här kommer en liten saga för alla små flickor, och andra, som inte kan sova när natten kommer.
Det var en gång en liten flicka... fast egentligen var det inte en liten flicka, men livet hade varit så hårt mot henne att trots att åren gick och hennes kropp blev äldre, så blev hennes inre det inte. Därför får jag lov att kalla henne för en liten flicka, trots att hon vid det här laget BORDE vara en mogen kvinna.
Hur som haver, den lilla flickan var en sårad och en ensam människa som varje dag, sedan årtionden tillbaka, bad en bön: "Snälla gode Gud, ge mej en vän som älskar mej."
Efter många år dök plötsligt FRÄLSAREN upp och sträckte sin hand mot den lilla flickan.
Flickan som törstade efter kärlek och vänskap synade inte FRÄLSAREN i sömmarna direkt, utan grep hungrigt efter den utsträckta handen, och tackade med tindrande ögon för att hon slutligen blivit bönhörd.
Många var människorna som såg att FRÄLSAREN inte var den FRÄLSAREN utgav sej att vara.
FRÄLSAREN var nämligen ingen annan än Djävulen, förstår ni.
Djävulen som ständigt söker efter vilsna själar, är slug och len i truten.
Målet är att få andra att gå dennes ärenden.
Åhhh ja, men nu var den lilla flickan ändå så lycklig.
Hon hade ÄNTLIGEN fått en "vän"! Måhända anade hon ändå ibland att allt inte stod rätt till med "vännen".
Men "FÅR MAN INTE DEN MAN ÄLSKAR, FÅR MAN ÄLSKA DEN MAN FÅR", tänkte den lilla flickan stilla inom sej, och höll hårt i sin nyfunne "vän".
"Vännen", eller FRÄLSAREN, om du hellre vill säga det, var kanske inte helt nöjd med den lilla flickan som i FRÄLSARENS ögen var en riktigt dystergök och tråkmåns.
Att den lilla flickan saknade egen vilja passade däremot FRÄLSAREN utmärkt.
Och när h*n lite uttråkat betraktade den lilla flickan så tänkte h*n: "MAN TAGER VAD MAN HAVER" och "här har jag trots allt ett utmärkt vapen i kriget MOT DET GODA".
Så FRÄLSAREN slog armarna om den lilla flickan, som klängde sej desperat fast vid den enda person som ÄNTLIGEN ville vara hennes "vän", och så viskade hon i hennes öra många lena osanningar och många onda uppmaningar.
Och den lilla flickan gjorde givetvis ALLT vad FRÄLSAREN ville ha henne att göra.
Så levde dom olyckliga i alla sina dagar.
I alla fall den lilla flickan, som snart skulle inse att den ende vännen inte alls var en vän, utan en Djävul...
Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
God Natt!
Vilken fin nattsaga...=)
SvaraRaderaHoppas din dag har varit bra..=)
Hoppas nu bara att ingen tåg åt sej... för DET var ju inte meningen på nåt sätt!
SvaraRaderaJag kunde knappt sova i natt för att jag grubblade över om nån skulle råka ta åt sej åt nåt som bara var helt "allmänt" skrivet i form av en oskyldig liten saga... hmmm, men näääää, jag tror ju inte att nån skulle ha anledning att ta åt sej trots allt.
Men det är ju så lätt att "missuppfatta"...
ja vissa har ju lättare att missuppfatta än andra,,
SvaraRaderaJavisst, och det handlar ju inte om "nån särskild"... liksom.
SvaraRadera