Jahaja...

Nu är det dags att lata sej igen.

Jag fattar inte att allt verkar gå i ultrarapid för min del numera. Jag är både seg och omotiverad till att röja och fixa, vill pausa hela tiden, och sån har jag aldrig varit förr.
Jag har varit den drivande som inte vill slösa tid på att pusta ut.

Och här sitter jag nu, som en hösäck.
Dammsugningen kvar, sen är vardagsrummet klart i alla fall.

Jag får ta resten i helgen, och då kan jag kanske få lite bärhjälp också.

Dessa flyttlådor som kånkas upp och ner, upp och ner, jul efter jul efter jul samma bestyr.
Packa upp och packa ner och packa upp och packa ner och damma och sticka sej på granbarr, slå in tomtar i tidningspapper, packa upp tomtar ur tidningspapper och packa in vardagspyntet i papper och packa upp vardagspyntet ur papper.

Faaaaan vad tjatigt.
Inte konstigt att man tycker det blir tråkigt...


Gick i alla fall en liten promenad med hundarna förut, och innan det så gick jag också, och efter det gick jag... urk. DET är OCKSÅ tjatigt.

Vad ÄR det för liv egentligen???
Är det bara jag som har såna här eviga, TRÅKIGA, upprepningar dag ut och dag in?
Och varför kan jag bara inte finna mej i det och vara nöjd?

Jag funderar mer och mer över meningen med det hela.
Tänkte när jag gick där med hundarna, att om jag var helt ensam, inte träffade en endaste människa, vad skulle jag göra då?

Skulle jag VERKLIGEN städa, pynta, greja med saker och ting, eller bara sitta och stirra rätt in i en vägg?
Vad är det som driver människan till att göra saker och ting?
Gör vi verkligen det vi gör enbart för vår egen skull, eller är det för andras skull?

Samma tankar har jag fått då jag fantiserat om att vinna oöverskådligt med pengar.
Skulle det kännas meningsfullt att tex sticka, eller skulle det bli att man köpte stickade saker i stället?

Skulle jag städa själv, nä, troligen INTE!
Laga mat? Nä, inte en chans, aldrig i livet att jag skulle stå vid spisen om jag kunde köpa mej den tjänsten!

Hur blev det då med julpysslet, julbaket och en massa liknande situationer?
Det kan man ju också köpa färdigt... Blev det nån stämning, nån njutning, då, om jag inte gjorde ett dyft själv?

Skulle jag vilja skapa, eller bara köpa färdiga saker?

Kan pengar ta ifrån en motivationen?
Skulle pengar kunna göra livet tomt och innehållslöst?
Kunde det inte bli bra ytligt..?

Så här går mina tankar, runt, runt, runt. Orsak och verkan. Vad är det som får det ena eller det andra att hända, inom oss och därmed utanför oss, och tvärt om?

Huuuuuuu vilken konstig tant jag är!
Bäst att ta itu med sista granbarrsdammsugningen nu.