Finns det bara ETT sätt som är rätt att leva sitt liv på?

Jag vet att inte alla tycker lika om allt, och det är bra, för annars vore livet för jäkla trist!

MEN, att säga att "så ska man inte göra, man ska göra SÅ", bara för att man själv TYCKER att man ska göra si eller så, det är väl inte rätt?

Varför har inte jag och de mina rätt att leva våra liv på VÅRAT sätt?

Får jag fråga, VARFÖR skulle det vara fel att nämna att min dotter och hennes sambo ska ha barn?
För att graviditeten är i ett tidigt skede, svarar HON.

Jasså, och varför är det fel då, undrar jag?
För att man kan få missfall eller ett skadat barn, svarar HON.

Ahaaaaa, då förstår jag!
Att inte berätta om en graviditet förrän man är långt gången är en GARANTI för att det INTE ska bli missfall eller ett skadat, dödfött barn!

Öhhhhhhhhhh... Om det vore så enkelt...

Har livet några garantier alls, förutom en, och det är att man lämnar sin kropp förr eller senare?

Vågar man alls berätta att ett barn har fötts?
Barnet kan ju dö efter några dar, om ett år, som femåring eller som fyrtioåring...



Den som kläckt ur sej dom här sakerna, har jag ju aldrig tyckt varit smart, och det kan hon ju inte rå för.

Men hon borde i alla fall ha SÅ mycket förstånd, att hon har vett att hålla tyst om vissa saker, eller i alla fall påskina att det är vad hon TYCKER, inte säga att si eller så ska man, eller ska man inte, göra.

Och vaddå, "Så gör inte en mormor"..?
Varför skulle jag inte få berätta att dom ska ha barn, och tror HON att jag gör det mot dotterns vilja eller vetskap???

Har inte vi rätt att glädja oss, även om det nu skulle gå åt pipsvängen?
Är det inte BRA att glädjas när det FINNS nåt att glädjas över?

Måste man vara så rädd för att njuta av livet och vara glad, att man bara ser sorger och bedrövelser omkring sej?

"Den dagen, den sorgen" säger ordspråket, och det betyder att man inte ska ta ut sorger i förskott.
Sorger som kanske inte ens kommer...

Nej minsann, passa på att njut av allt som går att njuta av och glädjas åt!
Tids nog dyker det upp saker som inte är lika roliga.

Men som sagt: DEN DAGEN, DEN SORGEN!


Och en sak till:
VARFÖR SKULLE DU RINGA MIN DOTTER OCH BERÄTTA ATT JAG NÄMNT I MIN BLOGG ATT HON SKA HA BARN???

Lägg ner, din sabla stolla från Växjö!