Dockor!

Jag har ju alltid gillat dockor, och jag har mina dockor sedan jag var liten kvar. Tyvärr vet jag att några av dom har försvunnit efter vägen genom livet... tex Piplina, Lisa och Pelle.

Till ungarna var jag snabb att köpa dockor, dom behövde aldrig tjata sej till några. Hade jag råd så fick dom, och det berodde givetvis på att jag själv tyckte det var så roligt med dockor.

Numera sitter alla gamla dockor på parad här hemma, både mina gamla och ungarnas avlagda. PLUS att jag själv har köpt några nyligen, och det är MÖJLIGT att det kan bli fler...

Här visar jag mina nyköp:

En sån här docka fick jag när jag var två och ett halvt år gammal.

Jag har henne fortfarande kvar, och hon har alltid hetat Cecilia.

Nu har hon fått en kompis som inte har fått något namn ännu.

Hon har i alla fall på sej en gammal klänning som jag köpte på en loppis förra sommaren, och jag tycker den passar perfekt.

Den här lilla dockan är mycket sötare i verkligheten än på bild.

Klänningen hade hon på sej vid köpet.

Här har vi en liten stackars gummidocka som jag gillade direkt då jag såg honom, för visst är det en han? Det tycker jag i alla fall att det är.

Han är fläckig och hans ögon satt lösa i huvudet på honom då han kom.

Nu har jag limmat fast ögonen så dom kan inte längre fara runt som dom vill, eller dom kan inte fara runt ALLS för att vara sanningsenlig.

Hans byxor är från tidigt 60-tal.

Min mamma sydde en del dockkläder till mina dockor då vi var på landet om somrarna. Den enda tid hon hade över och knappt det.

Dom här byxorna kom till i "lillstugan" i Almunge, kanske 1962.

Den här dockan liknar min borttappade Lisa.

Fast min Lisa var av plast, och det är inte den här dockan, som troligen är äldre än vad Lisa skulle varit om hon fortfarande funnits.

Hon har i alla fall på sej en klänning som min mamma också har sytt ungefär samtidigt som hon sydde byxorna.

Tyvärr var den lite snäv att få på från början, så jag hade slitit sönder den i halsen framtill.

Men idag har jag öppnat den baktill för att få den på dockan utan våld. Så sicksackade jag ihop det gamla upprivna i halsen också.

Alla dom här smådockorna kom med posten idag, och för mej var det rena rama julafton!

Jag vet att jag har några likadan kvar sen jag var liten, men så små som dom är så är det kanske inte så konstigt att jag inte hittar dom..?

Är det nån som har gamla dockor liggandes och samlar damm?

Kanske jag kan ge dom ett gott hem?