Förresten gör det ont i hela själen... Nån hunduppfödare är jag inte, jag klarar det inte, det är för JÄVLIGT att skiljas från djuren!!!
Det är precis lika hemskt att lämna över en valp till en köpare som att tvingas ta bort ett djur hos veterinären.
Jag dööööööööör... snyft...
För att förtydliga mej, så kan jag berätta att idag åkte den första valpen till ett nytt hem. Stina har lämnat oss, hon har fått en ny familj i Köping.
Jag kan bara hoppas att dom ska älska henne lika mycket som jag gör det.
Skit, skit, skit så jobbigt.
Men samtidigt, så mycket lättare det blir nu. DET ger mej dåligt samvete.
Och dåligt samvete får jag för att lilla Emma som nu är ensam kvar är just... ENSAM KVAR, tills på söndag då hon flyttar till Linköping.
Mama Mia, jag har ont i hjärtat.
Oj oj vilken hemsk seperationsångest det blir finns inget värre än lämna bort sin små vovvar Dom kommer säkert att få det bra Eva
SvaraRaderaJa, dom får det säkert bra, det är bara jag som sjåpar mej.
SvaraRaderaFörr när jag sålde kattungar stup i kvarten funkade det, men då var jag så upptagen av att ha ungarna och allt runtomkring det, att jag inte hade tid att engagera mej känslomässigt vid djuren på samma vis som nu.
Jag fäste mej vid dom också, och jag var noga med var dom hamnde, men när dom hade flyttat så hade dom och för min del rusade livet på...
Nu går jag ju inte på sånt högvarv längre, jag har tid, och den tiden la jag på valparna och knöt dom till mej på så vis.
Jaja, nu vet jag hur olämplig jag är som uppfödare i alla fall.