fredag 1 oktober 2010

Nu är det DEN tiden på året igen...

... då alla blommor som haft semester i det fria ska in, och skott ska tas och krukor ska tömmas och det ska... jaaaaaaa... pust.

Några av palettbladen har tagit stryk av två nätter med frost, men kanske jag kan rädda dom ändå, eller inte, vi får se.

Pelargonerna växer och blommar fortfarande, men av dom har jag tagit en massa skott nu från några av dom, och fler ska det bli såklart. Och helst ska jag ju hinna få in och undan krukorna med "föräldraplantorna" i också.
Men hinner jag nu inte det innan frosten tar dom, så har jag i alla fall en massa "barn"/skott ifrån dom.





Men jag kan omöjligt ta alla på en gång, det är för mycket, så jag betar av lite varje dag nu.

Jag var på baksidan och klippte skott från den turkiska jättepelargonen och dom andra pelargonerna som stått hela sommaren på baksidan i dom hemsnickrade, ganska stora, lådorna.

Ohhhh hjälp så deras stammar har vuxit till sej! Dom var alldeles hårda och tjocka så att jag knappt kunde klippa av dom med blomsaxen.
Hade behövt sekatören på dom flesta grenar, och en liten såg på vissa andra.

Jag tog topparna på dom nu, och får fortsätta att beta mej inåt i dom stora, stora plantorna och förhoppningsvis kan jag sen också gräva upp själva plantorna, det som blir kvar av dom, och plantera om dom i stora kärl över vintern och sen låta dom övervintra mörkt och kyligt.

I år ska jag försöka övervintra pelargonerna på olika sätt, alltså inte lägga alla ägg i samma korg...

Några ska stå mörkt och kallt i förrådet, andra i lite ljus men svalt och ytterligare andra ska få stå inomhus i rumstemperatur, och så slutligen alla skotten som övervintrar genom att rota sej förhoppningsvis.

Tar sej alla pelargonskott till nästa år, så lär vi ha flera hundra pelargonplantor nästa sommar...
Jättekul i och för sej, även om det blir en del jobb med dom.

Till nästa höst måste vi ju faktiskt ha skaffat ett växthus, för jag kan ju inte ha plats att övervintra flera hundra pelargoner inomhus, även om vissa får stå i förråd och drängstuga också.

SJÄLVKLART ska jag också skänka bort en del, för slänger blommor, det gör jag INTE! Inte i första taget i alla fall.

Men den dagen den sorgen, för nu måste jag koncentrera mej på att ta hand om det jag har NU att ta hand om.

Och jag får fortsätta dom närmsta dagarna med blommor och "tillhöstning" ute.

OCH inne.
Fönster ska städas ur, gardiner bytas och semesterblommorna som nu återvänt in ska placeras ut i dom nystädade fönstren.
Pyssel och fix finns i överflöd, jag behöver inte ha tråkigt precis.

Sen har jag ju högar med annat att göra också.
Ska sy en massa, garner ska förvandlas till plagg och saker, och helst vill jag hinna gjuta lite mer innan det blir för kallt.

Och som alla vet står snart julen för dörren... och innan dess vill jag ju som alltid pynta och tomta till hela hemmet så det gnistrar och glimmar, blinkar och blänker i alla hörn.




Idag skulle min käre gubbe ha befunnit sej i Småland och hjälpt sin mamma att flytta.
Men så blev det INTE.

Lastbilen han hade hyrt och hunnit köra med till Västervik tvärdog plötsligt på motrovägen, och sen blev det en halv dag med diverse strul som slutligen tog den vändningen att bilen blev igångputtad med gubben i, och så fick han köra raka spåret tillbaka till Södertälje och lämna in bilen för reparation hos uthyraren... och ta sin egen bil hem till sin gumma och sina djur.

Eftersom han tagit semester för att hjälpa till med flytten så blev det till att utnyttja denna dag på ett vettigt sätt hemma i stället då... det blev till att släpa stockar, såga och klyva ved, samt trava in en del av veden i pannrummet.

Lite hjälpte också jag till med, men gubben, han är minsann kvar ute ännu och drar med dom tyngsta och tjockaste stockarna som han spart till sist...
Så är det, till sist får man bita i det sura äpplet.

Men, vad det då gäller flytten nere i Småland, så fick andra sköta den åt gamla mamma, och det som skulle ha kommit hit upp till oss står kvar tills vi har en FUNGERANDE bil att hämta hem pinalerna med.


Och igår, då skulle Alexander ha fötts, då var det, enligt barnmorskan, det beräknade datumet för förlossning.

Men grabben har redan hunnit bli tre veckor gammal, 51 cm lång och nära fyra kilo tung.





Och NU ska jag fundera över vad jag ska bjuda gubben på till middag idag.
Eller om det blir han som bjussar på pizza...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar