Här sitter jag...

... och väntar på att klockan ska bli två, helst tom halv tre-tre, så att jag kan ta ut lilla Lukasen på en nattkiss.
Klockan fem är gubben uppe och tar ut honom nästa gång.
Det är ett sjå den första tiden med valpar, och konstigt nog hinner inte den sista mer än att bli rumsren när det är dags att skaffa nästa lilla pissruska.

Först Melizza, och hon hann knappt bli rumsren innan Bodil kom, och så hade vi precis pustat ut efter hennes kisserikissera så kommer Lukas.
Jaja... NÅN gång ska man väl kunna sova en hel natt igen, NÅN gång ska man väl kunna ligga och dra sej på morgonen igen.
Eller?
Vem vet när det är valpdags igen nästa gång förresten...

Nu har i alla fall Ola börjat vänja sej vid hundarna, och vise versa, så pass mycket att dom är med alla tre och skuttar när vi rör oss ute.

Det är kul att se när alla rusar runt huller om buller här uppe på gården.
Dom andra katterna är fortfarande lite avvaktande, men snart så har vi nog dom med också på våra äventyr.

Jag gillar att ha alla djuren med på promenaderna!
Så brukade det vara då vi bodde i Nynäs, och hade dom gamla, nu hädangångna, hundarna och katterna. Jag och ett helt band av röda hundar och katter gav oss av på skogspromenader eller gick korta kissrundor.

Jag hoppas det kan bli så snart igen!!!

Här sitter jag... och käkar upp godiset som jag inte alls skulle ha rört. SÄRSKILT inte i natt.
Men trött som bara den är jag, och måste ta till knep för att orka vara vaken.

I natt som var höll jag verkligen på att svimma av trötthet, så jobbigt!

Men hurra, nu är klockan två, så jag ska plocka med mej Lukas och gå ut i regnet för en liten kissning.
Jag får nog koppla honom, tror inte att han går frivilligt i den här blötan. Han vill nog hellre kissa inne...

Nattinatti!